Varför svarar man typ alltid först att allt är bra när någon frågar hur det är även fast det kanske inte är bra? Kom å tänka på det igår när Lotta va färbi här. Eller det är kanske bara jag. "Jo men det är bara bra med mig... eller jag har brutit ett revben". Hur jäkla bra mår man då liksom. Men det va ju ett tag sen å det är faktiskt nästan bra nu så. Tycker det är lite kul att man automatiskt svarar att allt är bra fast det inte alltid är det. Som en artighetsfras typ å sen kommer sanningen.